dubbad film

Igar . Igar va jag pa bio! Visst vet ni.. Jag sag "no country for old men" av bröderna Cohen. Den var läskig. bra men usch..blodig. Och som ni alla vet dubbar man ju allt i det här landet sa den var saklart pa tyska!
Dessutom visar dom Roy Anderssons "du levande" pa tyska...och Ingmar Bergmans "skammen" pa tyska och dunderklumpen och Kalle Blomqvist pa tyska! otroligt men sant. Det var rätt mysigt ända. Man köpte med sig en öl eller ett glas vin eller nat sant , kanske lite snacks och tog med sig in i salongen och det var riktigt gemytligt. Jag satt visserligen mest och iaktotog hur de andra gjorde och hur det funkar. Sen somnade jag gott .

Dag 3

Egentligen har det inte hänt sa mycket sen igar. Jag har ända fatt en liten ordning pa saker och ting och börjar kanske skönja en liten struktur. Pa Tisdag nästa vecka ska jag träffa lärare pa avdelningen Kunst. Dom vill gärna sätta mig där istället för avdelningen design som jag sökte till. Sa som det känns nu sa känns det helt okej. Jag har hört att de ska vara duktiga pa konceptuell kunst och det är jag ju intresserad av. Jag far se när jag varit där. Pa onsdag far jag mitt studentleg och tillgang till datorer etc. Idag tror jag att jag skall tillaga en god sallad till middag - igar at jag soppa pa burk till middag. Gulaschsoppa saklart! Mums. Kvällarna(dom tva jag varit här) har jag spenderat med läsning och en kopp te. Med lysröret tänt saklart. Mysigt? Sadär....
Dagarna är walkingdays. Idag har jag inte sa stor lust att bara flyta omkring utan köper nog med mig lite gott hem och kurar pa rummet ända.

guten Tag!

Upp klockan 04:15 för att aka till flygplatsen klockan 5. Planet gick 06:45 och med byte i Köpenhamn var jag framme i Berlin klockan 09:20. Bussen fran flygplatsen gick sa att jag hann med den precis. Likasa med taget fran Bahnhof till Halle. Allt gick i ett. Väl framme i Halle var jag lätt hungrig och gick saklart direkt pa en Mc Donald där pa stationen. Perfekt!
Med en burgare i magen och pommes och det där satte jag mig i första bästa Taxi som tog mig till skolan. Konstigt nog sa var den allra första personen jag träffade pa utanför där och den som jag fragade en tjej som "fatt mig" blivit ombedd att ta hand om mig, sa hon fragade direkt om det var jag som var fran Göteborg... och det var det ju. Hon kunde visa mig till administrationen sen sag jag inte henne mer, men jag har hennes telefonnr. om jag nu vagar ringa...
Rummet är inte särskilt mysigt. Som tur är har jag hittat det här internetcafét en halvtimmes promenad fran mitt "hem". Man kan ta sparvagn jag har bara inte provat det ännu. Jag har ganska manga dagar innan skolan drar igang pa allvar att sysselsätta mig pa, sa jag tänker att jag har tid att promenera. Bra för kroppen ocksa.
Bis bald!

Egentligen skulle jag inte sitta här och blogga utan borde verkligen gå ner till mina utlagda saker på köksbordet som snyggt och prydligt skulle packas ner i nån väska...Ute är det heelt vitt av snö ...i Mars! slutet av mars dessutom. Jag undrar hur vädret är där. Säkert lätt att kolla men va fan jag vet inte... suck . hoppas det är vår. Eftersom jag egentligen inte har nåt vettigt att tillägga utan bara vill fördriva lite tid så ....tack för mig så länge, vi hörs om några dagar!

vidare

Hon saknar. Hon saknar alla som hon är van att träffa regelbundet. Dom som finns i hennes närhet. Människor hon kanske tagit för givet. Det slog henne nu. Var det så att hon inte såg dom för att de mer eller mindre börjat ingå i den grå, grå vardagen? Helt plötsligt hade dom fått färg och nu när hon inte längre skulle se dem på ett lång tag var det som att se dom på ett helt annat sätt. Hon älskade dom. Och dom henne. Hon hade inte varit ensam trots att det så många gånger hade känts så. Kanske var det hon som inte vågat släppa in någon av dem riktikgt nära in på livet? Jo alla hade hon inte hållt på avstånd. Det visste hon med all säkerhet.



Nu var det nåt annat som väntade och livet skulle defenitivt inte vara detsamma när hon återvände som det var nu när hon reste. Nej mycket skulle komma att förändras Och var det mot förmodan inte så skulle hon bli djupt besviken. Det visste hon.

Men allt det där hörde framtiden till. nu var nu och igår ...ja igår var liksom borta. Några enstaka sköna minnen värt att spara fanns det väl men annars hade hon blicken riktat rakt framåt.

Hon skulle ändå sakna ...

Ett möte

Så här kan det också se ut

Pausen

Alltså - det var riktigt riktigt längesen jag kände mig så här bra till mods mitt i ett fruktansvärt kaos. Trots att jag lider av fruktansvärd separationsångest och pengaångest och all möjlig ångest just nu mår jag innerst inne i Hjärtat faktiskt rätt fint...
just idag .

Jag är inne i en avslutningsfas där jag har behov av att avsluta projekt och lösa trådar så att jag lättare ska kunna plocka upp dem igen när jag kommer hem. Det handlar nog inte så mycket om att avsluta förresten utan snarare om att pausa.
Pausa - just nu känns det som att jag pausar hela mitt liv och kommer att gå in i en annan del av livet en annan del av verkligheten som bara endast lever sitt liv under en tidsbegränsning och är som en parantes. ( ) Så kommer det naturligtvis inte att vara men det känns så nu...som att det här kommer bli en annan del av mig och inte införlivas i resten av mig.
Ändå är det som att den här tysklandsvistelsen är en helt ny början, startskottet på resten av mitt liv - och att väl hemma igen kommer snart mitt liv se heelt annorlunda ut.
You never know...
Just idag har jag en inre längtan blandat med ett lugn och viss Tillfredsställelse.